Ingen ny etapp, men många tankar
Jag ska strax sova. Nya förutsättningar gör att nya etapper får vänta några dagar.
Jag ligger och tänker på min älskade sambo, hur mycket jag saknar honom fastän vi sågs för 2 timmar sedan. Han är min trygga punkt i livet. Han tar allt med ro. Kanske förstår han inte än hur sjuk jag kommer bli, och det gör väl inte riktigt jag heller.
Men jag försöker. Jag läser på, jag försöker föreställa mig klådan, tröttheten, oviljan. Jag tror att det är bra att vi inte riktigt vet. Vi kommer klara det hur tufft det än blir.
Han är ju min renaste tröst, han skär som is och eld min själ.
Han är det bästa jag har.
