kingcarex.blogg.se

Vissa onsdagar och torsdagar är jag tjänstledig för att jobba som personlig assistent. Jag klev av mitt pass 09.00 imorse. Vad passar väl bättre en sådan här dag än att ta en tur på leden?

Dagens etapp blev en rundslinga. Efter startsträcka, missad skyltning och lite annat spännande så stannade dagens tur på 14 kilometer / 3 timmar. 

Det här är hittills min favoritsträcka. Mycket sjönära stigar, väldigt omväxlande natur och en stor del av leden går långt ifrån större vägar.

Jag valde att gå rundslingan motsols. En brant backa leder upp på en stenig tallhöjd med utkikstorn. Uppe vid tornet var det knäpptyst, vindstilla och inga fåglar. Solen värmde barren och ljungen vilket spred en gudomlig doft. 

Jag vågade mig halvvägs upp på sista stegen i tornet, men hur gärna jag än ville så kunde jag inte klättra längre. Utsikten var fin ävenfrån första ansatsen.

En längre tur som denna är en berg-och dalbana mellan värme, kyla, trötthet och pigghet. Men hela turen kan jag egentligen bara tänka på en enda sak - jag är lycklig.

Framme vid skärmskyddet vid Mellan-Marvikens norra strand var det tyvärr skugga. Men jag lyckades vada ut på en liten ö söder om skärmskydden där jag kunde äta min lunch i solen. Vattnet var kallt (såklart) men solen värmde snart upp fötterna.

Det mest magiska med dagens runda är nog de branta, mossbeklädda slänterna ner mot Mellan-Marviken. När solenstrimmar fram mellan tallarna känns det som att man är i en helt annan värld. 

Tänk om jag inte blivit sjuk, vad jag hade missat! Jag hade fortsatt som chef, drivits av att visa vad jag kan istället för att drivas av vad jag själv vill. Jag hade antagligen inte fått uppleva så pass stressfria arbetsdagar som jag har nu, inte haft lust eller ork att ge mig ut i naturen. Kanske hade jag inte ens haft tid eller energi till mina tre hästar. 

Sammanfattningsvis är jag glad över att ha råkat ut för något som hjälpt mig förstå och uppskatta god hälsa. Jag är tacksam för mina ben som fortfarande bär mig. Jag är lyckligt lottad som förstår att alla, även jag, kan dö när som helst. Min sjukdom har lärt mig att leva.