Framtiden
Jag valde aldrig att få diabetes. Jag valde inte heller att nästan förlora synen och att få njursvikt. När jag väl visste, har jag gjort allt jag kan för att bibehålla funktionen i kroppen.
Jag älskar barn. Jag drömmer om en framtid där jag och M har stor middag med våra vuxna barn och deras respektive partners.
När man är så sjuk som jag är, så kan en graviditet vara extremt riskfylld. När man är så sjuk som jag är, så får man inte adoptera.
Jag kan faktiskt bli arg när jag ser andra föräldrar som inte ger sina barn en trygg uppväxt. I mitt jobb som kurator så ser jag mycket misär- många dysfunktionella föräldrar och föräldrar som saknar vitala föräldraförmågor. Jag ser fantastiska barn
och jag ser deras framtid krasas sönder. Och jag tycker att det är orättvist.
Vi är fantastiska, vi är trygga, vi har fantastiska förmågor som vi lärt oss via våra yrkesval. M skulle bli en sanslöst bra pappa. Jag skulle bli en fantastisk mamma. Vi skulle lotsa våra barn genom livet till art bli trygga vuxna.
Livet är orättvist.